För ett år sedan...

Funderade jag över om jag drabbats av en vintertrötthet, något som jag aldrig tidigare då drabbats av. Var ju iväg till läkare för jag var så fruktansvärt trött och slut hela tiden, den enda diagnos de kunde ställa på mig var vintertrötthet. Jag och mamma min hade precis bokat resa till Costa Calma, som vi bara någon vecka senare fick avboka. Sedan i slutet av mars så märkte jag att människan har reservkrafter, att kunna plocka fram då det verkligen behövs.
Ja tänk att det är ett år sedan. Ibland kan det känna som att det var bara för ett litet tag sedan, lika väl som det känns som att det var riktigt länge sedan. Glad att jag nu de senaste månaderna mått bättre, för det har jag faktiskt gjort. Många dagar jag kan tänka på det, att nu mår jag bättre. Känner mig glad och tacksam över mycket just nu.
Det gör mig inte något att det snöar en dag som denna, för bakslag på det tidiga vårvädret visste väl vi alla att det skulle komma. Skönt att inte känna press på sig, att ge sig ut i det fina vädret, som man annars kan känna riktigt fina dagar. Utan bara kunna vara inne och dona på med rent samvete. Montera skåpinsatserna på "expediten" som vi har som tv-bänk, ställa iordning de sista småsakerna efter renoveringen som var för ett antal veckor sedan, kanske till och med få sig för att tvätta och städa hemma här.

Önskar mina läsare en fin dag!